Reveries of the Wild Woman

Hélène Cixous är författare och även huvudperson i den här självbiografiska berättelsen om hennes barndom.

Jag ska göra en litteraturanalys, så jag är fokuserad på mönster och förståelse, hur skriver man då ett uttalande om den som en upplevelse när man aldrig försökte uppleva den?

Den är poetisk, djup, emotsägelsefull. Den är främst emotsägelsefull. Den skildrar hur det är att bo i en by med grupperingar och tillhörighet och stå utanför, att inte tillhöra. Inte ha rätt nationalitet, men även att vara jude men att inte vara jude på riktigt, eftersom de inte hade tron. Den skildrar syskonbandet med kärlek och träffsäkerhet, hur barndomen man minns, förändras och blir mer. Hon fångar upp detaljerna men ännu mer hon fångar känslan, och ger oss den.

Kvar finns en diffus känsla som man har inom sig när man inte riktigt minns allt, som om det finns mer och även en osäkerhet om att det kanske inte alls var så, det kanske var på ett helt annat sätt.

Rekommenderar, kanske främst för de underbara meningarna och ordvalen men även för känslan, för det var kärlek på en underbar nivå.

Den var omöjlig att hitta på bibliotek i Stockholm eller i någon bokhandel, den fick beställas på nätet, så om ni vill läsa, är ni välkomna att låna.

En äkta man

Av Dennis Lehane. Skitbra. Något orealistisk, men bra, en sådan man streckläser, skrattar och en tår ibland, känner alla möjliga känslor. När boken är slut skänker den mig någon känsla av beslutsamhet, av styrka och av något mer, jag hittar inte ordet. En bra bok, nästan i klass med Rött Regn och Patient 67. Rekommenderar förstås.

Monster

Av Micael Dahlén. Det är ingen skönlitterär bok. Det är fem intervjuer med olika kända mördare, massmördare, seriemördare och en redovisning och diskussion av forskningsresultat om hur vi reagerar på personer som begått mord. Perspektivet är personligt och nära, med författarens egna känslor och slutsatser kring fascinationen och idolisering av mördare. I hans slutsats framkommer det att mördaren slutar vara människa genom att mörda, att han då förvandlas till något utöver människa. Min slutsats kan vara att vi både är människor och monster.

Jag väljer att citera tre meningarna nära varandra i boken som påverkade mig väldigt starkt. Jag riktigt hängde upp mig på innebörden och reflekterat över den flera gånger. Det är under intervjun med Issei Sagawa.

//När han når det röda köttet skär han ut en bit och stoppar den i munnen. Det smakar som tonfiskkött, förklarar han för mig// Efter att ha smakat på hennes skinkor tar han en bild av henne och har sedan sex med kroppen, medan han talar om för henne hur mycket han älskar henne//

Jag vet inte om jag kan rekommendera boken. Den är intressant, det är den, men jag tror inte den påverkar oss på ett positivt sätt, vissa saker är kanske bättre att inte försöka förstå. Samtidigt som jag skriver reagerar mitt inre starkt emot det jag skriver, så klart vi ska försöka förstå allt även om det skadar oss. Så klart. Jag rekommenderar boken varmt, fortsätt låta ditt inre växa. Läs.

p.s. för den som inte vet är skillnaden mellan en seriemördare och en massmördare, att seriemördaren mördar en i taget, vid upprepade tillfällen och massmördaren mördar flera samtidigt vid ett tillfälle.

Oceanen vid vägens slut

En roman av Neil Gaiman, och jag vill ha mer, jag vill verkligen ha mer.

Overklig, underbar, skrämmande i flera nivåer, men även styrkan i sann vänskap. Jag rekommenderar den varmt till dem som inte behöver ha logiska ramar i det de läser. Världen var inte så som vi känner den, man lär känna något nytt och annorlunda, den är övertygande och jag vill tillbaka in i bubblan, jag vill ha mer.

Det kommer bli fler böcker av Neil Gaiman i mina bokhyllor, ja kanske alla.

Svinhugg

Av Marianne Cederwall. Hon kan, jag tvivlade men hon gjorde, ibland gör slutet hela boken. Boken var okej, charmig men även strån av orealistiska detaljer, mindre bra formuleringar, men hon knöt ihop påsen med finess och värme – hon kompenserade. Den gav mig eftertanke och en reflektion över vad som är viktigt. Bra bok. Topp.

I en skog av Sumak

Av Klas Östergren. Välskriven, intressant, hemtrevlig och intelligent. Den uppmuntrar tankar, reflektioner och rannsakar. En bra bok.

Jag är en sucker på slut, den hade inget slut, han knöt inte ihop påsen. På något sätt känns den inte färdigläst, men bokstäverna och orden tog slut, det ger en märklig känsla.

Tack pappa för boken och rekommendationen.

Doppler av Erlend Loe

Charmig, nätt och lättsam, men inte bara.

Jag rekommenderar den till oss duktiga människor, till reflekterande människor, till oss som kan ta in nytt, men kanske ännu mer till de som inte gör det frivilligt.

Jag ifrågasätter min duktighet och tänker ”jag ska fan inte vara så duktig”.

Säger wow – och tack pappa för rekommendationen och bok-lånet.

Det mest förbjudna

Kerstin Thorvall, hur kunde jag missa?

Fascinerande bok, jag gillar henne, hennes ord och det stör mig att hon är död. Jag gillar hennes uppriktighet och jag funderar på om det är styrka eller svaghet hon uppvisar. Det är en styrka att visa sig svag? Det är flera ord hon skriver som jag vill citera, men det viktigaste, att inte dö innan man hunnit levt.

Sov sött!

Två soldater

Gemenskap och att höra till, om blod och brödraskap, lojalitet och priset. Roslund och Hellström levererar som vanligt, jag hade svårt för starten, sedan rullade den på och nu känns det som om den inte riktigt är klar.

Som vanligt presenteras djupaste samhällsproblematiken, det är absolut ingen verklighetsflykt.

Rekommenderas!

Jordstorm

Mons Kallentoft, man börjar läsa och man slutar inte. Den är bra hela vägen. Jag rekommenderar, men läs de andra först, gärna i ordning. De var också gripande, läsvärda – bra. Han upprepar sig.