25 Maj 2018

Argentinas och Jordaniens national dag idag. Handduksdagen och internationella nörddagen. Urban har namnsdag. Mike Myers, Petter och Stefan Holm fyller år, grattis grabbar, det är nog grabbarnas dag.

Maria Maddalena dei Pazzi fyller död, idag 411 år som död. Jungfru och mystiker, hon fick jesus fem sår och diverse visioner, undra om hon var galen, hon helgonförklarades 1669 vilket borde innebära att hon först ruttnade i jorden i 62 år. Sicken brud, jag lyfter på hatten, jag vet inte om hon var en bättre människa eller en sämre men hon var säkerligen något alldeles extra.

Nyheter:

Dövblind ombads hålla utkik, stämmer kommunen.

Tapirpojke född på kolmården.

Kvinna mördad i Umeå.

47-årig man död i bilolycka.

Hells Angel-medlem slogs ihjäl med kofot.

 

Inte riktigt roligt men på något sätt, helt i sin ordning.

En kvinna på arbetet som jag tyckte bra om, som påminde om mig, min personlighet, bara några få år äldre dog för något år sedan. Hon brukade alltid ta med sig lite pioner från sin trädgård, och ställa här hos mig. De var väldigt vackra. Förra året lät jag det vara utan pioner, i år kommer jag att köpa från affären för jag vill ha pioner här hos mig, det känns lite som att några kommer tro att det spökar. Samtidigt så saknar jag henne ibland och det känns bra om jag köper pioner och ställer här eftersom hon inte kan, men det är helt egoistiskt förstås.

För jag är inget helgon.

Uppe med tuppen

Säger – kuuckeli kuu!

När man går upp mitt i natten, 4.15 gick jag upp, nu mot arbete och träning. Det är den 22 mars. Kennet och Kent har namnsdag. Det är den internationella vattendagen. Reese Witherspoon fyller år. Johann Wolfgang von Goethe fyller död.

Återkommer med allvaret.

Allvaret. En 20-årig man knivskars i ryggen av en okänd man på en buss i Helsingborg en annan man knivskars i sin lägenhet i Göteborg. Ett nytt Nordkoreanskt robottest har utförst och misslyckats enligt Sydkorea. Mellan 28-37 personer har dött i en flygattack i Harem i nordvästra Syrien, det är bekräftat att minst 11 av de döda är kvinnor och barn.

Världen är vidrig, jag vet inte, jag reagerar med sådan uppgiven känsla när barn dör, men ibland vet jag inte varför jag reagerar mer när barn dör, vuxna är barn som har blivit äldre, jag vet inte om de är sämre för det. Det här är något inlärt, vi lider när barn dör, eller en urinstinkt, ett omvårdnadsbeteende, för att skydda artens fortlevnad. När vi misslyckas så lider vi.

Orsaken är sekundär, och jag tänker på orden, lika lite som grisar kan flyga, och innebörden som är att vissa reaktioner och behov kan vi inte förändra.

Nivåer i helvetet

Orden symboliserar ett tillstånd.

Om jag förstår det rätt var det en kvinna med missbruksproblem som blev våldtagen av minst 3 män, men att det var eventuellt 20 personer där, i en trappuppgång i fittja, hon blev misshandlad och våldtagen. Sperma på kläderna läste jag. Jag är inte förvånad, min reflektion är en undran på hur utvecklingen kommer att gå efter det här, hur ser samhällsutvecklingen ut. Är det här en ökande trend, grova våldsbrott som inte klaras upp.

Borde jag köpa ett skjutvapen till min dotter, en skalpell. Nej, men måste vi flytta långt härifrån, eller hur kan jag få mina barn trygga. Jag vill att den här kvinnan ska få upprättelse, gärningsmännen har gått fria men de kan dömas och låsas in nästa gång. Jo, det blir minst en gång till, kanske fler, vi har lite brister i rättssystemet. Hur ska hon få upprättelse, genom att komma på fötter, få respekt, få tillbaka sitt människovärde.

Jo, jag vet hon har ett människovärde, men vet hon om det. Vet vidriga människor om det?

Någonstans börjar vi

Läste lite om Lars Ohly och att han blivit anmäld, men om jag förstår saken rätt så var detta något han redan innan anmälan och me-too hetsjakten hade erkänt och bett om ursäkt för precis när det hände.

Jag är lite trött på att man jagar offentliga personer med blåslampa, människor är människor, man ska inte behöva vara ett helgon, bara man tar ansvar.

När vi ändå pratar om hetsjakt och me-too, kan vi inte sluta hetsjakten på Martin, jag vet att jag är taskig men hur tänker man när man kliver ner naken i en badtunna med sin nakna chef, onyktra. Det känns som jag måste ha missat någon information där.

Funderar på nya flugan

Fast det inte är en fluga  (i bakhuvudet kommer jag ihåg ordbytet om rosa bandet jag hade med min syster). Nu är det ny sak att kämpa för på facebook, människor som skriver ut att de har utsatts för en sexuell kränkning, och jag vet inte, det är något inom mig som är ett monster.

Som ser ner på offer och äter små hjärtan. Är det för att jag är ett monster som gjort att jag klarat mig, eller är det för att jag har en personlig svär som är stor, så ingen kommer så nära, eller för att jag är medveten om riskerna så jag alltid är på min vakt med människor jag inte litar på, jag vet inte. Jag är tydlig, jag skickar inga omedvetna signaler vad jag vet. Vad utstrålar jag, syns mitt insida på utsidan, ser folk att jag är ett monster. Är det därför jag klarar mig? Jag är sexistisk, jag vet det. Jag funderar på om jag har kränkt någon pojkvän någon gång, och jag vill inte det.

Jag vet att jag borde vara tacksam, men inom mig är frågeställningen hur vi löser problematiken. Deras problematik, så klart varken kvinnor eller män ska gå runt och bli kränkta. Självklart inte.

p.s. ordbytet med syster var att jag tyckte det rosa bandet hade blivit en fluga, att det var en grej mer än välgörenhet. Jag tyckte det var ännu ett exempel på hur männen kom i skuggan som i så mycket annat, och hur alla verkar tycka att det är ok. Jag köpte en mustasch istället som skulle stödja forskningen av prostatacancer. Det kändes som att bägge var lika viktiga, så att de borde få samma stöd.

Våga se verkligheten

Facebook av alla ställen. Tre foton på döda, sönderdemolerade bebisar, de var under året. De var relativa närbilder, vi såg ansikten, den mulliga kroppsformen som 8 månaders vanliga levande bebisar har. Fast dessa var tydligt döda, ett utav bebisarna saknade delar ur mellangärdet och benen var nog inte kvar. Texten till bilderna var ”jag kan inte tänka mig att folk inte vet vad som sker i Burma”. Jag stängde ner fb, jag vill inte att 8 månaders bebisar dör så, slaktade. De har gjort det, det är säkert fler i andra åldrar. Även fast första reaktionen är att blunda och vända bort blicken, är det inte det vi ska göra. Vi ska våga se verkligheten. Än en gång kommer jag att tänka på en fras i boken bröderna lejonhjärta, att inte vara en liten lort.

Det är tillfällen som dessa som jag hatar mänskligheten. Människor kan vara fruktansvärda men jag vill inte att de är det mot små barn. Inte mot barn.

Lejonhona?

Ibland tappar man luft

När man får ett slag i magen, och även om resultatet blir man ger något sin uppmärksamhet, så blir kroppen orkeslös och man får en känsla av att vilja ge upp.

En fd arbetskamrat hade kommenterat en osympatisk kommentar på fb, jag förstod inte hur man kunde skriva så osympatiskt, så jag gick in på den här personens tidslinje och läste vad den här tjejen hade publicerat tidigare. Det första jag ser är att hon har en bild på Donald Trump som omslagsfoto med den amerikanska flaggan, och jag tänker hon måste vara ett troll. Det var massor med rasistiska inlägg, delat från tvivelaktiga organisationer och Sverige demokrater. Jag kände så stark att det borde vara förbjudet att vara så korkad, för texten hon hade lagt till inläggen var korkade och inskränkta. Jag ser det som om det är ett hot mot världen när människor som henne får gå runt och påverka andra människor som om de vore vid sina sinnens fulla bruk.  Hon kanske förökar sig och skapar ännu fler idioter. Hela min varelse känner hur mycket bättre hon skulle passa som död. Hon är ondskan personifierad, men jag tror inte på att det finns onda människor, så jag förstår inte hur hon kan existera.

Människor som henne, tar fram det sämsta i mig, jag förstår helt plötsligt både massmördare och seriemördare, jag förstår våldsverkare, jag känner hatet, avskyn och just nu kan jag inte stoppa känslorna. Vissa människor borde dö.

Men jag kommer inte döda dem, jag är för förtjust i mina barn och min frihet.

Trött man blir

På idioter, tänkte jag skriva, men jag stillar mig, man är inte idiot bara för att man inte vet.

Det figurerar ett klipp på nätet hur en chihuahua tik begraver sin döda valp. De skriver en massa sentimentalt trams om den sörjande mamman o.s.v. Det känns som att alla borde kunna förstå att hon gräver ner den döda valpen av samma anledning som hundar gräver ner ett ben, eller gömmer mat i en filt. För att kunna äta senare, hundar är asätare, det är bara bra om det är ruttet. Valpen slutade vara valp minuten efter den hade slutat andas och börjat kallnat.

Det känns så enormt fånigt att så många människor tror på den sörjande chihuahuan.

Solen gick i moln

Fast den lyser skälvande klart.

Igår skrev jag på en protest på Amnesty hemsida, att man ska riva upp dödsdomen mot 528 personer som dömdes som grupp i Egyptien, de fick ingen egen rättengång. Jag skrev på och i mitt namn skickades en protest.

Nu läser jag att samma domstol dömde nu 683 människor till, till döden.

Varför vill man så gärna ha ihjäl människor, världen är mörk och främmande, ibland står jag helt oförstående och mitt raseri slocknar och jag förstår inte alls, i mörker.

Trots att solen skiner.

Dold agenda

Ibland känns det så, att samhället har en dold agenda. Att vissa funktioner kan vara primära även om det inte sägs högt. Det är dyrt att rädda liv. Om fokus är budget, så gör det ju inte så mycket om människor dör. En studie är gjord, med ”vetenskaplig” grund 26 000 sjuksköterskor och 400 000 patienter medverkar – sjuksköterskebrist ökar dödligheten. Ändå känns det givet att media skriver om det för att människan tycker om att förfasas, för att sälja lösnummer. Öka intäkterna. Det är inga som gråter över att människorna dör förutom de nära. Sjukhusen får bättre resultat, politikerna får en morot att skära lite till i budgeten, media säljer en extra tidining och människor knyter näven i fickan eller myser lite över alla som dör, för det är inte dem. Och så vi några som känner vemodet, håglösheten. Det gjordes en studie som bevisade faktumet, men det görs inget. Är jag cynisk, nej, inte speciellt. Jag försöker se världen som den är utan skygglappar. Det är så mycket åsikter som folk känner som inte är politiskt korrekta, som inte tål solljus. Vi har alla olika prioriteringar. Människoliv kostar pengar, eller om det är pengar som kostar människoliv. Varför är vi så fokuserade på pengar, vi ska ju alla dö.

Så klart att sjukskötebrist ökar dödligheten, budget på sjukhusen ökar också dödligheten, begränsningar i behandlingar ökar dödligheten. Så klart att fler människor dör om pengar är viktigare än vård. Ibland känns det lite tragiskt hur media dumförklarar sig själva och oss läsare. Jag känner mig lite dum som inte förstår hur människan medvetet kan välja att vi ska ha det så här, välja den här politiken. Det är svårt att förstå att det finns en majoritet som vill att pengar ska vara viktigare än liv.

Sjuksköterskebrist ökar dödligheten  (svd.se)

Och en annan vidrighet.

Man åtalas för våldtäkt på 92-åring (svd.se)