Paj och tårta

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mina syskon kom inte, så det var mamma, jag, mina döttrar och Niclas föräldrar, och värdparet förstås och lilla Alexander. De tyckte Linnea såg lång ut och jag funderar på om 99 cm är långt för en flicka på 3,5 år, hon har ju alltid varit lite mindre sedan den dagen hon föddes, för tidigt. God paj och god tårta, goda samtal och vi tittade på Petras garderob för Halloween. Charmigt. Det är halloween-fest om en månad och 19 dagar hos Petra. Lite funderar jag på kostymer, skulle vara kul att matcha. Jag ska hjälpa till och ordna tips-promenad och jag inser hur bra det är att jag går en Universitetskurs om skräck och vampyrer. Toppen och tajmning.

Vi avslutade lördagen med Risk och Monopol Empire.

Jag vann.

Min fader konungen

Jag vet inte varför jag titulerar honom så, däremot vet jag att det känns fullkomligt rätt. Mina systrar höll tal och vi skålade i bubbel, vi blev gripna av talen. Han öppnade presenter och blev glad. Maten smakade bra och Julia hade gjort en gudomligt god tårta.

Kvällen har inte tagit slut, jag ligger i sängen och nattar Linnea, sedan fortsätter det trevliga. Jag är ganska trött men några timmar till fungerar förstås.

Jag hoppas ni har en fin lördag, ta hand om er!

Min syster Sanna och hennes Joel, även söta Karins föräldrar.

Sov gott..

Vi tar ett steg i taget, framåt

Det finns inget alternativ. Det är en märklig känsla när man tror någon man känner har blivit någon helt annan, och en lättnad när man inser att det inte var så.

Jag glömde att ge ett nyårslöfte, men jag ger det nu. Jag ska försöka att inte stänga av mig, jag ska försöka känna mer, tillåta mig vara människa. Försöka bli en varmare människa, och själva tanken gör mig nästan rädd, den känns främmande och en aning overklig, som om jag inte är helt säker på hur man gör. Det löser sig.

Foton från nyårskvällen, jag ville ta lite selfies. 🙂

Jag kunde inte skåla med er utan något i glaset, så jag satt ensam och tog ett glas vin till mina räkor och netflix. Astrid och Alva fick smaka två var och var superförtjusta. Jag har fortfarande god glass i frysen, men jag mer frestad av clementinerna och vindruvorna som jag inte heller åt.

Det blir en bra dag idag, och reflekterar över att livet alltid verkar vilja motbevisa mig. Jag är inte orolig, mitt inre vägrar, jag njuter av musik och ler.

God Jul!

Jag gjorde en Quick fix och har inte ont någonstans, så klart jag vågar. Jag kan inte prata så bra, men jag mår okej. Det är dödsstraff på att sabotera julafton.

Lussebullarna är på jäsning, barnen har öppnat lite utav julklapparna, vi kör julmusik, om drygt 2 timmar beger vi oss mot fina syster Petra.

Och en mycket God Jul önskar jag er!

Tillägg kl.21.48. Foton. Julafton har varit bra, intensiv och julig, tack alla.

Camilla var sjuk, det var tråkigt men Måns, Vince, Clara och Samuel kom, och självklart Mamma, Tobbe och Sophie. Petra, Niclas och lilla Alexander var värd. Sju vuxna och sju barn. Nästa år räknar vi med att det blir 8 vuxna och 8 barn.

Jag önskar er vackra drömmar, sov gott.

I sin ljusa skrud

Lucia.. världen var tänd i lågor, överallt stod tända marsaller och först tänkte man på alla helgons dag och känslan var både spännande och mystisk. Vackert var känslan som kom sedan.

20181214_051926_resized

Jag hade glitter i håret, på Lidingöbanan gick ett luciatåg och sjöng muntra låtar, på arbetet var det en barnkör som gick luciatåg de hade helt otroliga röster. Det var lussebullar och en intensiv dag. Kvällen spenderades med de bästa barnen.

Hemma igen..

Jag försökte ringa mamma för att ha någon att prata med när jag gick hem från tunnelbanan. Det sker en del våldtäkter och sånt, där jag bor. I det här området.  Riskgruppen är tjejer med alkohol i kroppen på väg från tunnelbanan hemåt. Jag var så fokuserad på att ringa så jag missade ett trappsteg, minst två olika personer såg det. Jag vet inte vilka det var eller om de drog några slutsatser. Jag stod stilla i trappan och låtsades göra något med mobilen, gick sedan upp igen samma väg jag kom och tog istället en omväg så jag inte passerade några som skulle kunnat trott att jag var ett lätt byte. Klockan var 23.30, jag tog en mer enslig väg hem men inga som hade sett mig vingla eller snubbla. Är jag en fegis? Jag är inte rädd, jag bara minimerar riskerna..