Kategori: Minnen

Välkommet besök

Helt plötsligt dök Kjell upp i drömmen, jag var på landet, jag tror mamma bodde i huset permanent med katter. Jag var på tomten och Kjell dök upp med mammas små hundar, han kom gåendes in på tomten. Jag blev förvånad och glad eftersom jag visste att han var död och att jag inte träffat honom sedan han levde.  Jag kommer inte riktigt ihåg hur han kommenterade det men det var med ett beklagligt konstaterade, samlat och lite torrt. Så som han var genom livet, samlad och konstanteranden. I drömmen pratade vi om det här med att dö, han tyckte också det var något dumt att dö just då. Jag kommer ihåg att han nämnde hur det kändes när han insåg att han dör. Han lät missnöjd, men förstås ingen drama, inga känslor, bara konstanteranden, sakligt.

Han var precis som vanligt, fast mer som de dagarna han var lite uppåt nästan lättsam. Som om han också tyckte det var roligt att se oss.

Jag vill inte glömma den här drömmen, på något sätt känns det här fejkade ”minnet” superviktigt.

En annan känsla, är det här en undermedveten förvarning, men om vad?

Ska jag dö snart?

Ge er lättsinne

Ge mig lättsinne.

angel_wings

Fast försöket når inte riktigt fram, ni får nöja er med att jag önskar er dagen!

Kom på..

Jag kan berätta för er det jag berättade för min väninna, det finns en historia bakom mitt uttryck om att jag inte dränker katter.

När jag var 5 år bodde vi i Delsbo, vi hade katt, jag tror hon hette Snövit. Vi bodde nära vägen och en dag hittades hon död på vägen, jag blev ledsen förstås, så som 5-åringar blir när deras 1-åriga katt dör hastigt. Min mamma hade kontakt med en bonde som fick kattungar då och då, han brukade dränka kattungarna när han hittade dem, men ibland tog det ett tag för att kattmamman brukade gömma sina små. Min mamma frågade bonde-familjen om det möjligtvis gick att få/köpa en kattunge. Han/hon sa att det gick bra, jag tror att det var så att de glömde bort oss första vändan så de färskaste kattungarna dränktes, men sen kom våran, de lät två leva, en rödspräcklig och en svartspräcklig, de behöll kattunge nr2 som musjägare.

Min mamma har aldrig gett mig en förskönad bild av verkligheten, och gjorde inte då heller, utan hon berättade att kattungarna normalt sett dränktes, att tuppen deras var så elak så de till slut gjorde Coq au Vin på honom. Jag vet inte hur gammal jag var när hon berättade om munkarna som tände eld på sig själva i Tibet, men jag vet att mitt uttryck av att jag inte dränker mina känslor som oönskade kattungar, kommer av minnet av bonden som gång på gång dränkte kattungarna som deras katta försökte gömma.

Jag vet inte vad som påverkade mig starkast, kattmammans ständiga försök att rädda dem, eller de faktumet att bonde dränkte kull efter kull med små söta kattungar.

kattungar

Sitter på ett tåg

Med min finaste rödtott, han är 15 år, fyller 16 om en månad. Han är förståndig, ödmjuk och klok. Han förstår inte funktionen med livet. Jag säger för att ha kul, han undrar till vilken nytta. För att det är kul, han köper inte argumentet. Vi kommer ju inte ihåg något när vi är döda.

Jag kan inte få honom att må bra, jag kan inte trolla bort hans huvudvärk eller magvärk, jag kan inte trolla fram hans obefintliga aptit eller få han att gå upp i vikt. Han är bra, han är mycket bättre än bara bra, ibland är jag fruktansvärt rädd för att jag förlorar honom. Jag kommer ihåg när han föddes, att jag hade en känsla av att vi inte skulle få lära känna varandra, det kändes som någon av skulle dö innan. Vi har fått lära känna varandra. Jonathan och jag. Jag är tacksam över att jag hade fel. När han var riktigt liten var han full med bus och livslust, vart tog det vägen?

Han är snart 16, när jag var lika gammal, hade jag flyttat hemifrån. Jag arbetade på prästgården och väntade mitt första barn Christoffer. Som jag nu sitter på ett tåg för att besöka 27 år senare. Tiden står inte still.

Jag kommer ihåg att min mamma sa till mig att hon hade önskat mig en enklare väg.

Det är enkelt nu, relativt, om vi jämnför med det värsta är det väldigt enkelt och bra nu. Det är i kontrasterna livet blir magiskt.

Ha en fin solig dag 🙂

Ibland skänker livet oss en lärdom

Nina berättade för mig att en utav hennes favoritbyxor kunde hon inte längre ha på grund av två nagellacks fläckar. Jag sa till henne att jag ville prova få bort dem, hon sa att hon hade provat allt. Hon sa Aceton, fläckborttagning, lagt i blöt men inget hade fungerat. Jag sa vi kan prova Lacknafta kanske. Så jag lade fläcken i blöt med Lacknafta, sedan fick de ligga så ett tag, efter det la jag dem i en hink med lite vatten och massa fläckborttagningsmedel. Sköljde av dem dagen efter och stoppade in dem i tvättmaskinen med massa andra kläder i samma färger, 40 grader.

När maskinen var klar, stank alla kläder i tvättmaskinen lacknafta. Jag lade kläderna i blöt i badkaret med tvättmedel, lät maskinen gå tom i 90 grader för att få bort lukten i maskinen, efter 6-7 timmar tvättade jag kläderna igen, och de luktade fortfarande lacknafta, så jag tvättade dem igen med ännu mer tvättmedel och sköljmedel. Nu har jag hängt upp dem för torkning och vädring, de stinker inte men de luktar lacknafta. Tvättmaskinen har gått tom på 90 grader och rengöringsmedel för badrum. Det finns en stor risk att kläderna får slängas, jag kommer säkert prova att tvätta dem en sista gång imorgon.

Jag kommer aldrig igen försöka använda lacknafta på ett klädesplagg.

citat

 

 

En berättelse om bajs

Linnea var trött, det var lördagkväll och hon skulle få bada innan sömnen. Hon var väldigt smutsig så som 2- åringar kan vara.

Hon fick ljummet badvatten, sina leksaker och blev noga intvålad med god tvål som luktade blomster och sött. Vi pratade och tjoade och hon var på gott humör, vi lekte. Efter en stund fångade hon något i badkaret med handen och jag hörde hur hon förtvivlat sa bajs.

Jag förstod ingenting och inte hon heller, jag såg två bajskorvar som simmade runt i badvattnet. Linnea blev jätteledsen och det såg ut som hon verkligen tyckte det var det läskigaste badvattnet hon någonsin kunde föreställa sig. Hon grät. Jag fångade upp henne ganska fort. Virade runt en handuk runt henne. Hon var ledsen. Jag förklarade var bajskorvarna kom ifrån samtidigt som jag tömde ut leksaker, vatten och bajskorvar.

Gjorde rent badkaret innan jag ställde henne i det rena badkaret, tvålade in tösen på nytt, nogrannt i varje vrå. Slängde handuken med bajskorv-vattnet på i smutstvätten. Sköljde av linnea med ljummet mysigt rent vatten, men hon grät igen. Torkade henne med en ren handuk, berättade för henne att bajset är borta och hur rent o gott hon luktade. På med blöja och pyjamas, rena sängkläder och en god välling. Hon sov som en prinsessa.

Skitunge, söt skitunge.

Morgondispyt med en 2-åring

Det är en ung flicka som behöver använda pottan på morgonen, hon har kommit på att hon inte vill det. Man ska inte traumatisera ett beteende, men det är av yttersta vikt att få in rutinen. I morse blev hon arg på mig och bankade vällingflaskan i mitt huvud, jag blev arg och sa ifrån. Hon grät. Efter 5 minuter gav vi upp, med en snustorr potta, vi skulle till dagis. Hon fick på sig blöja och rena fina kläder. När hon sitter i mitt knä i hallen för att vi ska få på overallen, kissar hon. Det går igenom blöja, kläder och hamnar på mina byxor. Jag blir självklart inte arg, men samtidigt som jag tar av henne sina nerkissade kläder säger jag, det är därför man ska kissa pottan på morgonen. Sedan får jag byta mina egna, vi får tvätta bort kisset. Det är gigantiska mängder kiss som hon samlar på sig under natten. Det finns ingen blöja i världen som klarar mängden.

Hon började gå på pottan för ett år sedan, jag förstår verkligen inte problemet.

Skitunge, söt skitunge.