Känslor är påflugna och irriterande

I allt det här logiska som jag försöker diskutera, ska jag även nämna det ologiska.

Känslor. Jag förstår mig inte alltid på dom, dom är påflugna, irriterande, gör att logiken trasslar till sig. Även fast jag inte skulle vilja vara utan dom, så skulle jag vilja att de var lite mindre högröstade. Att de gick att resonera med, att känslor skulle kunna vara förnuftiga och följa dem riktlinjer man tycker de borde gå..

Jag har inte rätt att klaga, jag har goa barn och en snäll pojkvän, bra vänner och känslorna sköter sig någolunda, de löper inte amok, trasslar inte till livet för mig – de är bra i de stora hela.

Trots att de inte gör exakt som jag vill. Jag hade en teori att man kan manipulera med sitt inre, men insåg att jag nog hade fel. Det känns bra att ha fel ibland.